diabetesfia - SÅS-tack, tacos-kväll och fjärilar i magen

SÅS-tack, tacos-kväll och fjärilar i magen

Publicerat 2015-01-25 14:45:00 i Allmänt, LTH, Läkarprogrammet

I fredags satte jag mig åter på tåget till Lund efter att ha myst med frukost tillsammans med Diana som var hemma och vände från Uppsala över helgen. En välplanerad fredag med mycket som skulle hinnas med när jag väl kom fram till Lund. Handla mat, köpa en bok, tvätta, städa lite, träffa kompisar och sedan tillsammans bege oss till SÅS-tacket. SÅS är förkortningen för Sångarstriden som jag var med och dansade på i november. Det finns ett inlägg tillägnat denna episka händelse i arkivet under november. I fredags skulle vi alltså ha tackmiddag och vara lite sentimentala och titta på spexet som vi genomförde. Detta var en av de roligaste sittningarna jag har varit på under min tid på LTH med massor av sång, dans, lek och stoj. Alla bjöd på sig själva och det var en fantastisk kväll. Mätta och belåtna hade vi disco i Gallien tills sent, och sen begav vi oss nöjda på cykel hem mot våra sängar.

Roman, Carro och jag laddar för SÅS-tacket

Underbar kväll!

Igår kväll, lördag, var det också mys i form av tacos-kväll hos Max. Vi träffades nästa hela gänget och hade knytkalas och tittade på Anime. Att vi lyckades få plats allihop i Max lilla 1:a och samtidigt inte sitta på varandra är ganska häftigt. Anime är inte riktigt min starka sida, och eftersom jag, Maria Manfred och Elin hade ockuperat Max säng under filmtittandet kan det hända att jag somnade och missade ungefär 4 avsnitt. Eller rätare sagt, jag har fått bekräftat att jag somnade.

Tacos-kväll med mysisarna

Jag, Maria och Manfred när vi tittar på Anime

När jag skriver hela gänget är det alltså de 13 personer som jag umgås mest här i Lund med. De mest underbara vännerna man kan ha. Jag kan fortfarande inte förstå att det var 5 månader sedan vi träffades första gången och det förvånar mig fortfarande att vi har kommit varandra så nära under den korta tiden. Att inte får träffa dem allihop varje dag längre kommer bli konstigt, men samtidigt är det dags att börja jaga drömmen. Imorgon är det dags för upprop, men redan idag är det dags för välkomstfika. Och nu har jag verkligen fjärilar i magen. Den som känner mig vet att jag är en nervös person överlag och idag är absolut inget undantag. Så för att stilla mina nerver något har jag börjat flyttpacka och städa lite grann, i och med att jag flyttar till ett korridorrum nere i centrum nästa helg.

Man skulle kunna tro att den här nervositeten och spänningen påverkar mitt blodsocker, men icke. Jag tror inte jag har haft så stabilt blodsocker i följd på minst ett år som jag har haft under denna helgen. Tre dagar i streck har jag toppat på 6,2 och inte legat lägre än 3,9. Kroppen är konstig. Jag vill intala mig själv att jag vet mycket om min diabetes, och det gör jag, men i sådana här lägen har jag ingen aning. Eller så var det ren skicklighet? Ja, varför inte?

Kram Sofia

Direktlänk, 0 Kommentarer