Egentid existerar inte under en nollning
För första gången sedan förra söndagen har jag faktiskt lite tid att sätta mig vid datorn och skriva något. Från uppropet i måndags har det gått på maxfart och den lediga tiden har varit minimal. Så hur har jag det då?
Det är helt fantastiskt! Det känns så himla rätt och jag vet att jag gjorde rätt val när jag bytte från LTH, trots att jag saknar alla mina underbara vänner på Kemicentrum. Nu spenderar jag istället dagarna på Biomedicinskt center (BMC) precis jämte LTH och läser om knäets anatomi och nervsystemet. Efter en introduktionsvecka med lite halvflummiga föreläsningar och en galen nollningsvecka satte skolan igång ordentligt med både föreläsningar och PBL denna veckan, så det har oundvikligen lagts en hel del tid på att plugga och förbereda sig inför PBL:en. Lite snabb info om vad PBL är:
Problembaserat lärande (PBL) är en pedagogisk arbetsform, som utvecklades för ungefär 30 år sedan vid universitet i Canada och Holland. Arbetet med PBL är gruppbaserat. Man tillhör en grupp på cirka 8 (6-10) studenter och en lärare (som brukar kallas tutor). Gruppen kommer att arbeta tillsammans under en halv till en hel termin, beroende på hur kursupplägget ser ut. En väldigt bra metod för att öva samarbete med andra ord. Gruppen har två möten i veckan, och varje vecka utses en ny ordförande och sekreterare. Ordföranden ska leda mötena och efter lite träning ska det flyta på med automatik. Tutorns roll är att vara handledare för gruppen och se till att arbetet går framåt och att gruppen riktar in sig på rätt område för veckan.
Arbetet under PBL-mötena följer en viss sju-stegs-prinip som jag ska förklara väldigt kort enlig min uppfattning.
Steg 1: Gruppen får ett fall som man läser igenom.
Steg 2: Formulera en problemformulering utifrån fallet. Vad är det vi vill ta reda på?
Steg 3: Brainstorma – allt som kan hjälpa till att lösa problemformuleringen ska upp på tavlan!
Steg 4: Skapa hypoteser och identifiera kunskapsluckor. Det märks väldigt fort vad det är man behöver plugga på hemma!
Steg 5: Formulera studiemål.
Här är det dags att gå hem och plugga/gå på föreläsningarna och sen komma tillbaka till näsa PBL med koll på läget utifrån studiemålen
Steg 6: Förklarar studiemålen för varandra och bena ut möjliga oklarheter och svåra saker. Återkoppla till fallet – finns det något man kan utesluta?
Steg 7: Utvärdera
Jag har än så länge bara haft två PBL-möten så jag kan verkligen inte uttala mig om något än, men min PBL-grupp känns bra. Det känns inte hemskt att gå upp och rita på tavlan och vi kompletterar nog varandra ganska bra. Det som också är kul är att min PBL-grupp består av människor som inte är i min faddergrupp, så jag får chansen att utöka mitt kontaktnät lite till.
Och här är en mysig bild som jag hittade från när vi var i Frankrike på semester 2011. Som jag kommer ihåg det var det iskallt i vattnet och jag kan inte fatta varför vi bestämde oss för att bada. Det kändes som om det var läge att bryta med en bild så ni fortsätter läsa sen.

Faddergrupp? Vadå faddergrupp? Jo, jag har även hunnit med att nollas under dessa två veckorna. Och min faddergrupp är helt enkelt en grupp nollor som tas om hand av faddrar. Ganska simpelt. Jag kan lova att nollningen uppfyller alla fördomar ni har om en läkarnollning. Det har varit helt galet! En salig blandning av aktiviteter, fester och nya människor. Vi är 120 stycken som har börjat termin 1 och det är en hel del nya ansikten. Det är ofta så att när man står och pratar med någon så inser man att man inte har hälsat, man hälsar och sen när man ses nästa gång måste man hälsa igen eftersom namnen inte fastnar överhuvudtaget. Men jag har det jättekul och jag ska skriva mer om nollningen när den är över.
Annars har jag hunnit med att flytta också. Förra söndagen gick flyttlasset till ett korridorrum på Ulrikedal, så nu har jag världens uppförsbacke till skolan varje dag. Jag håller fortfarande på att packa upp och flytta runt lite grejer, men när det väl är klart utlovas några bilder!
Nu ska jag återgå till min säng och mina böcker. Jag är ledig idag och tur är väl det, när jag har varit sjuk sedan i måndags.
Kram Sofia