Laddar batterierna
Denna veckan har varit lite smått halvkaos. Mycket att göra i skolan och ett blodsocker som inte riktigt har velat samarbeta som det ska. För er som inte har diabetes kan jag säga att ett blodsocker som åker berg-och dalbana påverkar en mer än man tror. Kroppen snor all energi från hjärnan till att försöka hålla resten av kroppen igång så att plugga och koncentrera sig är i princip omöjligt. Ni vet när man har varit ute och sprungit och man känner att benen börjar vika sig under en när man är påväg uppför trappan till duschen? Precis så känns det!
I tisdags var det riktigt krabbigt så jag åkte direkt hem från skolan och la mig i sängen. Sov en timme. Tittade på film. Gick upp och lagade mat, låg lite till i sängen och framåt kvällen när blodsockret började ge med sig igen tog jag försiktitgt upp matteboken och läste ett kapitel. Det är sådana dagar man önskar att man var som alla andra. Men kroppen gör som den vill och man får helt enkelt följa med så gott som det går.
Så nu i helgen är jag alltså hemma i Växjö igen. Jag kom med tåget igår och åker tillbaka till Lund någon gång på måndag. Det underbara med att ha ett resekort! Man behöver inte bestämma när man ska åka hem, utan man tar det tåget som passar. Så vad gör jag nu när jag är hemma? Jo: sover i min egen säng, gosar med Gabbe, tittar på TV, träffar Växjö-kompisar och börjar plugga lite till de kommande tentorna. Att komma hem till Växjö ger mig på något sätt ett inre lugn, och det är perfekt att vila ut hemma efter denna veckan.
Kram

I den här åldern hade man inga problem i livet alls. Lite saknar man det allt!