Lunda-livet flyter på bra. Plugga, äta, sova, träna. Två dagar i rad har jag kommit hem halv 6 vilket är helt annorlunda mot hur mitt tidigare liv har varit. Mina rutiner här nere är annorlunda jämfört med hur de har varit innan - men det krävds lite ändringar för att få min nya vardag att gå ihop. Att åka till kemicentrum är fortfarande jättekul och jag trivs med människorna runt omkring mig. Jag känner att sakerna börja gå in i hjärnan och att jag faktiskt förstår. Att förstå allt är helt omöjligt, men att bara förstå en liten sak gör att man blir jätteglad. Just nu har vi en föreläsare som "vikarierar" för vår vanliga matteförläsare. Man tänker att det inte borde vara några stora skillnader, men oj vilken chock vi fick igår på föreläsningen. Alla satt redo för att börja anteckna och föreläsaren börjar prata. Vad säger han? Chocken spred sig i rummet. Hjärnan kunde inte registrera vad han sa. Jag fick lyssna en gång till och insåg sedan att föreläsaren pratade svenska med en extrem dansk brytning. KAOS! Dock hade han väldigt tydlig handstil och det som skrevs på tavlan var välstrukturerat. Språkbytet i sig var egentligen inte så svårt. Man behövde bara vänja sig och sedan tänkte man inte ens på att det var danska.

 

Plugget i sig känns lite tungt just nu. Lite mycket att trycka in. När jag försöker läsa bioteknikboken känns det som om hjärnan stänger av lite tillfälligt. En konstig svacka som förhoppningsvis går över snart! Så i dessa dagar muntrar jag upp mig med två saker:

1. Olivia kommer hit i helgen!!